onsdag 13 januari 2010

Livlig liten krabat

Idag fick liss-skrutten för sig att hon skulle skrämma oss. Jag skulle på en rutinkontroll till barnmorskan och allt såg bra ut, men när hon kontrollerade bebbens hjärtljud var de höga. Det brukar de vara, men den här gången var de extremt höga... Hennes puls låg på 170+. Vi blev då kopplade till en CTG-maskin som under ca 20-30 minuter mätte och registrerade bebins puls. Nervöst satt jag och lyssnade på det skenande hjärtat och jag såg att pulsen rörde sig mellan 150 och 200 hela tiden... Medan jag satt där skulle jag även registrera när jag kände att hon rörde sig, enligt uträkningar skulle hon röra sig 98 gånger i timmen. Tydligen är det svårt att hitta en bekväm ställning där inne! Barnmorskan tog flera blodprov för att utesluta någon sköldkörtelsjukdom och sen beslutade läkaren på MVC att jag skulle in till sjukhuset på eftermiddagen för ytterligare kontroll. Som tur var hade hon då lugnat ner sig och pulsen låg betydligt lägre. Enligt läkarna på sjukhuset var det inget att oroa sig för, de sa att det kunde bero på att hjärtat inte riktigt fungerar som det ska ännu och troligtvis var hon lite uppstressad på morgonen. Med en lättnadens suck åkte vi hem igen och sen firade vi med kanelbulla! :)

6 kommentarer:

  1. Ja gud va tur ja hind var rikt närvös.

    SvaraRadera
  2. oj nej va läskigt.. måsta va langa minuter he att siti å lysen på hjärta! men tur iaf att liss-skruttin lugna ner se så mamm å papp fick fir me kanelbulla! :)

    SvaraRadera
  3. tilåme så miin puls börja stig medan ja läst... Men e sluta ju bra! :) Me kanelbullar å allt! :)

    SvaraRadera
  4. int så roligt att va me om na tådde int. men skönt ti hör att e ji ok nu!

    SvaraRadera
  5. Shit! Sånt är skrämmande. Vår Cecilia tog de ut med akut snitt 3 veckor för tidigt då hon hade hjärtslag på över 200 i minuten i mer än 10? minuter.
    Vet inte vad det var med henne alls, för sen då hon var ute var hon helt normal ändå. Jag hade dock ont i magen den dagen, så nåt var det säkert.
    Vilken vecka är du i nu? Hoppas att hon/han slutar skrämma upp er nu!

    SvaraRadera
  6. Oj, fyy då! Hon var verkligen uppstressad, tur att allt var bra sen då hon fick kom ut!
    Jag kände inget överhuvudtaget så förhoppningsvis var det bara tillfälligt, ska ju börja med mer regelbundna kontroller nu så det känns ju ändå bra. Jag är i vecka 31 nu (30 veckor och 5 dagar för att vara exakt.) :)

    SvaraRadera