Efter två veckor besök kan jag nu återvända till bloggandet. Det vill säga ifall fröken låter mig få lite egen tid. Med Peter på jobbet hinner man inte riktigt allt vad man tänkt sig...
Så vad har då hänt här. Mormor och morfar var på besök. Morfar hade ju förstås inte ro att vara längre än två dagar så han åkte snabbt hem igen. Mormor stannade däremot en längre tid och tur var väl det. På BVC besök nr 2 visade sig nämligen att Vilma hade gått ner i vikt och sköterskan såg oroligt på mig, vad hade hänt? Hon ville se när jag ammade och kallade in en amningsexpert som kom och klämde på mig.
Jag hade tydligen mjölkstockning. Där hade vi förklaringen till varför Vilma varit extra gnällig den senaste veckan... Hur kan man vara så dum att man inte förstår att något är på tok?! och varför har ingen varnat en för denna förskräckliga åkomma?!? På BVC tittade de storögt på mig och undrade om jag inte hade sjukt och kände mig dålig? De kände tydligen inte till finsk sisu, eller finsk dumhet... Jo, brösten har varit spända men enligt egna efterforskningar ska man ju ha feber och vara riktigt sjuk när man har mjölkstockning så inte var det ju det som var problemet, trodde jag... De skickade oss till akuten där jag fick bland annat göra ett ultraljud för att kontrollera att det inte hade bildats någon varböld... de pratade om att jag eventuellt måste "dräneras" och då blev jag otrooligt nervös. Bara tanken på hur det skulle gå till gav mig rysningar. Lyckligtvis slapp jag utsättas för detta ingrepp. Antibiotika, vila, regelbundna amningar och extra ersättning åt Vilma blev rekommendationerna. Mormor kom därför till stor undsättning. :)
Efter några dagar var vi åter på BVC och vi hade lyckats med vårt uppdrag att få upp Vilma i vikt! 120 gram på tre dagar... inte illa. Jag blev däremot hänvisad att ta kontakt med amningsmottagningen för att kontrollera upp ifall det var något tekniskt fel som orsakat mjölkstockningen. Så åter en expert skulle undersöka hur vi ammade. Redan dagen efter åkte vi till amningsmottagningen på Danderyds sjukhus. Det konstaterades att det var inget fel alls på Vilmas sätt att äta. Så det var bara att fortsätta att kämpa.
På måndagkväll åkte mamma hem och Peters bror och hans flickvän kom på besök istället. Trots uppmaningarna om att vila kände jag mig ändå så pass bra att jag följde med ut på ett eller annat varje dag. Så tungt är det ju ändå inte att shoppa...
I helgen blev jag överlycklig för äntligen såg jag en ljusning. Men igårkväll blev det värre igen. Mjölkstockningen är fortfarande kvar. Idag sitter jag med vitkål i bh:n och harmar mig.
Detta har jag gjort för att slippa mjölkstockningen:
1. Varit till akuten och fått antibiotika
2. Varit hos två "amningsexperter" som gett råd och tips
3. Ammat ammat ammat
4. Ammat med Vilma under armen
5. Ammat med Vilma under mig medan jag stått på alla fyra.. låter knäppt och ser knäppt ut...
6. Masserat bröstet medan jag ammat
7. Värmt bröstet med värmedyna innan jag ammat
8.Duschat supervarmt innan jag ammat
9. Pumpat om Vilma sovit längre än fyra timmar
10. Hållit brösten varma
11. Vilat, till viss mån...
Så nu återstår att pröva huskurer som innehåller vitkål och kesella eller kvarg som vi säger i Finland... Har någon nåt annat bra tips tar jag gärna emot dem för nu vill jag slippa det här.