Efter två veckor besök kan jag nu återvända till bloggandet. Det vill säga ifall fröken låter mig få lite egen tid. Med Peter på jobbet hinner man inte riktigt allt vad man tänkt sig...
Så vad har då hänt här. Mormor och morfar var på besök. Morfar hade ju förstås inte ro att vara längre än två dagar så han åkte snabbt hem igen. Mormor stannade däremot en längre tid och tur var väl det. På BVC besök nr 2 visade sig nämligen att Vilma hade gått ner i vikt och sköterskan såg oroligt på mig, vad hade hänt? Hon ville se när jag ammade och kallade in en amningsexpert som kom och klämde på mig.
Jag hade tydligen mjölkstockning. Där hade vi förklaringen till varför Vilma varit extra gnällig den senaste veckan... Hur kan man vara så dum att man inte förstår att något är på tok?! och varför har ingen varnat en för denna förskräckliga åkomma?!? På BVC tittade de storögt på mig och undrade om jag inte hade sjukt och kände mig dålig? De kände tydligen inte till finsk sisu, eller finsk dumhet... Jo, brösten har varit spända men enligt egna efterforskningar ska man ju ha feber och vara riktigt sjuk när man har mjölkstockning så inte var det ju det som var problemet, trodde jag... De skickade oss till akuten där jag fick bland annat göra ett ultraljud för att kontrollera att det inte hade bildats någon varböld... de pratade om att jag eventuellt måste "dräneras" och då blev jag otrooligt nervös. Bara tanken på hur det skulle gå till gav mig rysningar. Lyckligtvis slapp jag utsättas för detta ingrepp. Antibiotika, vila, regelbundna amningar och extra ersättning åt Vilma blev rekommendationerna. Mormor kom därför till stor undsättning. :)
Efter några dagar var vi åter på BVC och vi hade lyckats med vårt uppdrag att få upp Vilma i vikt! 120 gram på tre dagar... inte illa. Jag blev däremot hänvisad att ta kontakt med amningsmottagningen för att kontrollera upp ifall det var något tekniskt fel som orsakat mjölkstockningen. Så åter en expert skulle undersöka hur vi ammade. Redan dagen efter åkte vi till amningsmottagningen på Danderyds sjukhus. Det konstaterades att det var inget fel alls på Vilmas sätt att äta. Så det var bara att fortsätta att kämpa.
På måndagkväll åkte mamma hem och Peters bror och hans flickvän kom på besök istället. Trots uppmaningarna om att vila kände jag mig ändå så pass bra att jag följde med ut på ett eller annat varje dag. Så tungt är det ju ändå inte att shoppa...
I helgen blev jag överlycklig för äntligen såg jag en ljusning. Men igårkväll blev det värre igen. Mjölkstockningen är fortfarande kvar. Idag sitter jag med vitkål i bh:n och harmar mig.
Detta har jag gjort för att slippa mjölkstockningen:
1. Varit till akuten och fått antibiotika
2. Varit hos två "amningsexperter" som gett råd och tips
3. Ammat ammat ammat
4. Ammat med Vilma under armen
5. Ammat med Vilma under mig medan jag stått på alla fyra.. låter knäppt och ser knäppt ut...
6. Masserat bröstet medan jag ammat
7. Värmt bröstet med värmedyna innan jag ammat
8.Duschat supervarmt innan jag ammat
9. Pumpat om Vilma sovit längre än fyra timmar
10. Hållit brösten varma
11. Vilat, till viss mån...
Så nu återstår att pröva huskurer som innehåller vitkål och kesella eller kvarg som vi säger i Finland... Har någon nåt annat bra tips tar jag gärna emot dem för nu vill jag slippa det här.
Oj fy för mjölkstockning.Det är verkligen jobbigt.Jag fick det också när Albin var någon vecka, oj banne mej va ont jag hade.Hög feber fick jag också och det gjorde såååå fruktansvärt ont att amma att jag satt och bet i något skarpt för att klara smärtan under amningen.Tog nästan 2 veckor innan antibiotikan bet på för mej.
SvaraRaderaNågra tips har jag tyvärr inte.MEN du verkar ju faktiskt ha testat allt :) Det ger sej nog med tiden ska du se, även om det är jobbigt för stunden.
Ha det så bra och hoppas allt reder opp sej!
...och här hade vi också stockning, så det är nog väldigt vanligt. Och kämpigt.
SvaraRaderaEnda jag kan säga är att du borde känna igenom brösten ofta (fast inte klämma och ha dig hela tiden, då kan det bli irriterat). Massera ut mjölk om det börjar kännas klumpigt nånstans eller om det du har rodnad på nåt ställe. Jag ammade också i tusen olika ställningar, och det hjälpte absolut!
Sen har jag faktiskt hört att varmt inte alltid är så bra heller, att något kallt mot stockningen skulle ge bättre resultat. Kolla upp det!
Amning gör ont, är lite klottigt och kämpigt - till att börja med, sen är det superbra och så himla behändigt att jämt ha mat med sig! Så kämpa på! Det kommer att ge sig och ni kommer att få njuta av mysstunderna.
Vill bara tillägga att du är en supermorsa som jobbat så hårt med att få allt att funka! Det är inte så himla lätt alltid.
SvaraRaderaHåller med Karolina, du är otroligt duktig som gjort så mycket för att allt ska fungera. Själv ammar jag inte så jag slipper denna åkomma .. och det är jag glad för. Har nog händerna fulla iaf :) Alla dagar tänker jag att IDAG ska jag nog hinna skriva någon rad på bloggen .. men det ser nog hopplöst ut :) Nu börjar det vara dags att värma tuttflaskorna igen .. så tack o hej! Sköt om dig och kämpa på!!! Du gör ett super jobb!!! Stål-mamma kan bli ditt nya namn! :)))
SvaraRaderaTack för era uppmuntrande ord! Ibland behöver man få höra att man är duktig! :) Och vad skönt att höra att andra upplevt samma sak och att det faktiskt gått över!
SvaraRaderaVet inte om jag vågar skriva det här.. men det verkar som kall kavlad vitkål faktiskt hjälper! :) eller så är det en kombination av allt jag testade igår för idag känns det bättre! är lättad men vågar inte riktigt tro att det faktiskt håller på och ger med sig. Håll tummarna! :)
Jag säger som dom andra: vad duktig du varit och kämpa på, det kommer nog att bli bättre! Någon vacker dag ska du se...
SvaraRaderaKraaaaaaam!