Följande scen utspelade sig idag i väntrummet på mödravårdscentralen.
En mamma sitter och ammar sin dotter och pratar med en bekant. Pappan sitter och sover i soffan bredvid. Mamman uttrycker: Ja, jag har två småbarn jag...
Det är tydligen tungt att vara pappa. Tur att de inte behöver springa upp flera gånger om natten och sitta timmar i mörkret för att amma och sen vagga sitt lilla underverk till sömns igen. Hur skulle de då klara dagarna undrar man...
Jaaaa du, det där har jag funderat mycket på också... Och inte fattat varför karln i huset är trött, han sover ju ändå på natten. Men men, män män...
SvaraRadera(Å så ska vi inte säga högt att amningen ju faktiskt gör att att man klarar sig på mindre sömn... har jag läst någonstans...)
Ja, det tror jag också. Hormonerna gör att vi orkar vaka, för annars vet jag inte hur det är möjligt!
SvaraRaderaInnan man fått barn vet man f.ö. inte vad det är att vara riktigt trött.
Tur att barnen växer och att tiden ändå går så snabbt. Det är absolut värt alla dagar med sömnbrist.
Nej, nej, nej! Det här skulle ni inte ha skrivit! Peter läser ju kommentarerna! Nu kanske han börjar förvänta sig att jag ska orka diska och städa och laga mat på dagarna... :)
SvaraRaderaJag har nog även läst det, men minns inte var. Dessutom är det rätt fantastiskt att man kan somna om direkt då tjejen börjat sova igen. i vanliga fall skulle jag ligga och vända och vrida mig. Men nu tar kroppen vara på varenda möjlighet till lite sömn.
Jamen att orka göra hushållsarbete är en helt annan sak. För att orka med det också måste man nog sova mera ;)
SvaraRadera