Plupp!

Vilma är lite förkyld men är glad ändå!

Ny middagsgäst vid matbordet

Mera!

Kilokampen

Nu jävlar ska här börjas promeneras, minst 10500 steg om dagen. Måste få bort magen som Vilma lämnat som spår efter sig. Det har ju inte alls något att göra med all korv och bullar som jag tryckt i mig under sommarn... Hittills är vi uppe i 6087 steg så det blir troligtvis en runda till ikväll. Och så blir det väl en sallad till middag, jättekul! :/

På tu man hand

Idag är det första dagen på närmare två och en halv månad som jag och Vilma ska vara hela dagen på tu man hand. Vad tror ni två tjejer i Stockholm hittar på en sån här dag?!

Välkommen hem!

Man vet att man kommit hem till fashionabla Östermalm när välkommen hem presenten är Gucci parfym. Nu ska jag dränka mig i Flora istället för den underbara villalukten!

Helt OK?

Nu när alla börjar återgå till sin vanliga vardag här i Österbotten känns det faktiskt helt ok att så småningom återvända till Stockholm. Men även om jag är okej med det för tillfället så vet jag att fredagen den 27:e kommer mina ögon att vara tårfyllda hela dagen och minsta lilla kommer få mej att börja gråta. Så har det nämligen varit varje gång de senaste tre åren jag återvänt från semester, jullov eller annat hembesök... och varje gång undrar man varför man inte flyttar hem igen.
ja, just ja...
Någon som har ett jobberbjudande?!?

Juli

Så är även juli förbi. ja, snart också augusti...

Mamma har fått svänga på höfterna på nattklubb med tjejerna. Bastun har konstant varit varm, grillkorv har man förätit sig på, och bullar har jag vräkt i mig. En bastu har vi hunnit måla och en halv skog har vi (Peter) huggit ner. Blåbär har plockats och glass har ätits. Vilma har blivit mer och mer charmig, hon rullar numera från rygg till mage och skrattar för fullt åt allt som hon tycker är roligt, nämligen grimaser och ljud.

Å så var det ju ett 30-års kalas som även blev en bröllopsfest!

Regn på bröllopsdagen innebär lycka!

Matilda tar en svängom med lilla voffin.

Moffin bjuder på muurikkaplättar.

Vilma är hungrig.

På jobbiga skogsbilvägar har vi färdats många mil.

(en del tycker om skogsbilvägar.)

Rökugnen har äntligen varit igång.

och jag har suttit och ammat...
si så där en 80 timmar denna månad. Mysigt!